I mitt tidigare inlägg idag så tipsade jag om en bra låt som jag kände igen mig mycket i. (sixx:am - skin)

Som överviktig har jag alltid en skydds mur som tar alla smällar å blickar & kommentarer som man får i sitt vardagliga liv. jo för så är de, man får gå på tå hela tiden för att kunna parera dessa saker.

ända sedan jag var liten så har jag legat å grubblat på svars kommentarer på vad jag ska säga när någon kallar mig tjockis, fetto, kossa m.m 

en bra kommentar tycker jag är

-ja jag vet att jag är tjock å jag kan göra något åt de, men du då? inte ens kirurgerna skulle ta i dig med tång. 

Men oftast när någon sa något om min vikt så fick dom nog tyvärr smaka på fröken höger smocka. 

ja jag har nog alltid slagit den som kallat mig för diverse saker. 

när någon säger just tjockis blir de svart å sen blixtrar de bara till.

Vad ger dom rätten att döma mig? jag gör de ju så bra själv varje sekund...

jag har nog alltid haft tillräckligt med skinn på näsan för att säga eller slå i från. för INGEN ska Någonsin sätta sig på mig. 

dom kan kalla mig vad dom vill, men inte det som jag är, tjock.

Jag har nog alltid satt upp en grönskande fasad av självförtroende å självrepekt, fast när jag tänker efter så är de nog ingen fasad?! eller? jag har ju alltid kunnat bita i från men aldrig varit nöjd med mig själv. 

det som oxå har varit extremt jobbit är dom där oförutsedda små mini pikarna man får av dom som står en nära... 

-men sophie du kanske skulle prova att laga mat i stället för mc Donalds (fast jag inte ätit de speciellt ofta just då)

- ska du verkligen ta mer mat?

- ska du verkligen äta de, drick de där?

- men oooj sophie väntar du tillökning? (NEJ FÖR FAN JAG ÄR BARA FET)

- du kanske skulle prova på att promenera? eller röra dig lite?

detta kanske sägs i all vänlighet men summan av kardemumman blir en trotsig 3-åring som vägrar att röra sig å åker förbi pizzerian på vägen hem. för att bygga upp muren av fett runt sig. det är den som är skyddet.

Som rubriken lyder så är jag sugen på att dra ihop en samanfattning av hur saker å livet har kännts sen min Operation.

just nu står vågen på -10,7 kg å de känns ju för jävla skönt måste jag säga. om 2hg så väger jag 95kg. så lite har jag inte vägt på, jag vet inte hur länge. det är ju fortfarande en sjukt hög siffra som står på vågen, men den går ju stadigt neråt i all fall. annars skulle jag aldrig våga mig på att skriva ut min vikt så här öppet. men jag vet att det kommer minska å jag kommer aldrig väga så här mycket igen, därför kan jag vara öppen med mitt förflutna å Nutiden. jag går med lättare steg framåt.

Livet efter Op är inte alltid lätt, nu när de gått en stund (5v) sen dess å jag börjar tröttna, som med allting annat. jag är sjukt sugen på allt, har tröttnat på alla mellanmål å det känns som jag äter samma sak hela tiden. har ingen fantasi å lust att bara äta proteiner konstant. jag äter ju inte bara protein så klart med det är ett ständigt fokus på kött kött kött å kött...... å jag är inte kött sugen mer.... som en trotsig 3-åring.

Nu har jag ju som tur är inget val, å jag poängterar som tur är. för annars hade jag slutat typ nyss.

jag är sugen på allt i mitt förra liv å det har hängt i sig i några dagar nu.

innan kändes allt väldigt lätt å detta var en pice of cake, men nu när man börjar tröttna är de värre.

vanliga varma maten, typ lunch å middag är ju inga problem för de är de ju variation på, men frukost å dom 3 mellisarna är de värre med. 

jag måste försöka hitta andra alternativ, men jag orkar inte tänka på mat.

jag funderar å klurar konstant på mat på jobbet å försöker göra den perfekta menyn till dom små där borta. sen när man kommer hem så försöker Henke å jag få ihop någon mat hemma oxå. 

ja detta är väl vanliga ilandsproblem. men fuck va jobbiga dom är.

Idag kom ju lina förbi en sväng på e.m innan vi gick å hämta våra små. 

På vägen hem så busade jag med noha å började springa med vagnen å tävlade med honom på cykeln å då orkade jag i alla fall springa en liten sträcka utan att dö. men då satte byxorna stopp för de roliga i stället genom att glida längre å längre ner =) bara en lite parantes som jag inte är van vid =)

Over and out

peace love and understanding

-KÄRLEK-

Ronja ville ju givetvis ha lika fina plåster på magen som sin mamma

Ny opererad

jag -10kg i min efterlängtade nya Onepice =)

Shit vad tiden går fort. Nu är det snart 2 veckor sen Min Op. Jag mår oförskämt bra måste jag säga. Visst är de tok jobbit när man är borta på kalas eller hos någon å hälsar på å de står fika framme på bordet. Va hemma hos min gamla farmor å hälsade på 1.a Op veckan å då hade min faster å kusin varit där å hjälpt henne å baka hennes underbara finska munkar som är helt sinnes sjukt goda, men nu gäller ju regeln se men inte röra å det är sååå jävla jobbit. när hon sen några dagar senare fyllde år så valde jag att inte åka dit, det blir så psykiskt på frestande nu i början. sen var det ju så klart ett till kalas i söndags. Henkes syster Susanne hade fyllt år.

det bjöds på mumsig lasagne å till efterrätt min fawo glas (mascarpone med skogsbärs rippel) å choklad sås å hallon sås mina tankar gick väll med så här

SKJUT MIG SNÄLLA!!!

nej jag satt å sippa på mitt glas vatten i stället. 2-0 till mitt nya liv =)

det kommer ju prövningar hela tiden hela dagarna.

till å med på föräldrar mötet jag var på igår, då hade dom jävlarna bakat äppelpaj & någon annan bär paj med vaniljsås. då fick jag oxå lite dödsångest. hmmm nu måste det ju vara 3-0 till mig!

ja jag älskar att tävla, hela mitt liv består i att tävla med andra å mot mig själv. det roligaste är när jag tävlar mot dom som inte vet, de kan vara en hurtig gubbe på cykel (jag underskattar inte gubbar) som jag cyklar en bit efter å då måste jag ju spinna på så jag kommer om honom, men då jävlar sätter han fart å då måste jag cykla ännu snabbare för han kan ju inte cykla snabbare än mig, han får inte komma om. men vad är målet? startskottet sköt ju jag själv men mål linjen syns aldrig. det slutar i alla fall med att bena går så jävligt att de bara blir en svart grå sörja vid pedalerna för åskådarna. svetten sprutar å jag önskar att han snart ska svänga av.

ja lite så kan mitt vardags liv se ut. eller vardags liv? nu va de väl väldigt längesen jag cyklade å sist var det när familjen skulle vara hurtig å cykla till lövudden med tjejerna i en cykelkärra bakom. jag svor långa tysta fula ord, ja de va nog väldigt fula om jag inte miss minner mig om att jag skulle kasta helvetes cykeln å kärran på närmsta tipp. när jag trampade framåt så drog kärran i otakt bakåt. detta blev en ojämn oskön cykel tur vill jag lova. 

haha när jag skriver så blir det bara blaj av allt känns det som, jag har ganska lätt för att spåra i väg i mina tankar å inte hålla mig till ämnet.

det som skulle komma om min 2 veckors resumé va att jag i alla fall hittills har gått ner ca7,2kg.

så sjukt igår när jag ställde mig på vågen å den helt plötsligt inte visade 3 siffrigt. men det som va ännu sjukare var att jag inte ens blev glad eller knappt reflekterade över de. hmmm undrar varför de blev så i min hjärna. jag väger mig varje dag (vet att man inte ska) å har lääängtat efter att vara under 100 pannor, ja å va fan händer när jag väl är de? jo jag skiter i det. Å något mer som är sjukt är att jag skrivet MIN VIKT här,helt öppet så vem som helst kan läsa om mitt forna liv. men det känns som det liksom är passerat, nu är de bara lättare kliv framåt.

jag vill skriva ärligt å öppet om min resa å väljer därför att inte hålla på någon Info, för att detta är jag å detta är min resa.

tack för nu!

Nu har ju minst ett nytt liv för mig börjat.

det faller sig ganska naturligt att blogg om det som har hänt mig närmast och det är min GBP-operation.

Jag valde att genomföra Op den 9/10 på Sophiahemmet i stockholm.

det har varit en lång väg hit och jag har tvekat mer än en gång om jag säger så =)

men med 40-50 kg övervikt och en kropp som inte är vad jag vill att den ska vara så blev detta min förhoppning till ett bättre hälsosammare liv. 

jag har nog provat de mesta inom dieter m.m å jag säger som jag brukar

-det är nog ingen problem att gå ner 40kg med en diet, de svåra är att hålla den efetr.

denna Op gör de möjligt för mig att starta om på nytt och välja rätt.

något som många tycker att man ska klara av innan.

varöfr OPERATION SOPHIE???!

har man ju hört några gånger nu.

svaret är lätt :

jag är duktig på att laga mat å älskar att äta god mat. jag har inget stopp,kan lätt ta om mat flera flera gånger å känner mig inte äns då nöjd, så jag tar ju så klart lite till. vem vill gå hungrig? jo för jag är faktiskt hungrig fortfarande.

sen har ju min stora last varit Mc Donalds. jag skulle lätt kunna leva å bo där.

jag skulle kunna äta de till frukost, lunch å middag varje dag utan att tröttna!

å jag vet nog hur ni tänker :) (sluta ät där då)

jo det skulle jag kunnat ha provat men när man är beroende av en felaktig kost så är de tame fan inte så lätt!

men vem har sagt att de ska vara lätt?

jo JAG.

minsta motgång eller resultat som inte går lika snabbt som jag vill, då funkar det inte.

jag är en extremt envis männsika å Op är själv klart en förlust i mitt psyke.

jag är stark jag borde ha klarat de ändå.

men så var det inte denna gång, i bland behöver jag oxå hjälp.

denna Op gör det möjligt för mig att återta kontrollen över MITT liv.

jag kan äta ca 1,5 - 2 dl mat 3gågner om dagen

+ 3-4 mellan mål som är 1 dl.

jag känner inte hunger eller mättnad.

jag äter efter klockan.

det ska gå ca 2-3 timmar emellan.

äter jag för fett eller för sött så kommer jag troligt vis skita på mig, dumpa eller spy. ja det vill jag hemskt gärna uppleva. NOT!

dumpa är föresten när kroppen reagerar på livsmedel den inte vill ha & behöver.

detta tillstånd kan bli lite olika, många får som en influensa som varar i ca30min.

hjärt klappning, kallsvettas, yr, svimfärdig,spyfärdig, trött m.m

Om jag ska vara ärlig så är jag inte helt helt sugen på att uppleva detta, men det kommer jag göra ändå. om jag ska vara ännu ärligare så är jag näst in till livrädd!!!

Nu försöker jag mig på att prova äta "nya" livsmedel för att se hur jag reagerar.

igår var det finskt surdegsbröd som var testet, vilket gick bra.

så till frukost idag blev de en skiva bröd med 2 skivor skinka å 1dl mjölk (som jag bara får dricka 15-20 min efter måltiden.)

vätska till maten är ett BIG NO NO!

det får man ta efteråt eller 5 min innan.

dett för att det man ätis löserupp sig i vätskan å det blir mer lätt flytande, vilket i sin tur gör att det åker igenom kopplingen snabbare å man blir hungrig snabbt igen. 

ja den nya magen rymmer ju ca 0,5 dl om jag inte min fel.

å de som skedde under op är att dom kopplar bort min ordinarie magsäck och ersätter den med en liten ficka eller av stickare i tarmen.

sen koplas tarmarna om lite kors å tvärs så allt ska funka med magsyror m.m

denna Op tog läkaren 47 min att genomföra.

Nu ligger resten av arbetet på mig!

å 1,5 vecka efter Op känns de riktigt bra.

jag får fortfarande inte lyfta tungt å är sjukskriven till 30/10 (3veckor totalt)

jag tackar gud för att jag har fått världens bästa svärföräldrar & mina barn har fått världens bästa farmor & farfar som hjälper oss till 120% 

i ett senare inlägg ska jag berätta hur fantastiska dom är!

Nu pipper sophies mat å sov klocka å de är dags för lunch.

-kyckling spett (1/2 filé) med bulgur å tzatziki)

Bon Apetit!