Shit vad tiden går fort. Nu är det snart 2 veckor sen Min Op. Jag mår oförskämt bra måste jag säga. Visst är de tok jobbit när man är borta på kalas eller hos någon å hälsar på å de står fika framme på bordet. Va hemma hos min gamla farmor å hälsade på 1.a Op veckan å då hade min faster å kusin varit där å hjälpt henne å baka hennes underbara finska munkar som är helt sinnes sjukt goda, men nu gäller ju regeln se men inte röra å det är sååå jävla jobbit. när hon sen några dagar senare fyllde år så valde jag att inte åka dit, det blir så psykiskt på frestande nu i början. sen var det ju så klart ett till kalas i söndags. Henkes syster Susanne hade fyllt år.

det bjöds på mumsig lasagne å till efterrätt min fawo glas (mascarpone med skogsbärs rippel) å choklad sås å hallon sås mina tankar gick väll med så här

SKJUT MIG SNÄLLA!!!

nej jag satt å sippa på mitt glas vatten i stället. 2-0 till mitt nya liv =)

det kommer ju prövningar hela tiden hela dagarna.

till å med på föräldrar mötet jag var på igår, då hade dom jävlarna bakat äppelpaj & någon annan bär paj med vaniljsås. då fick jag oxå lite dödsångest. hmmm nu måste det ju vara 3-0 till mig!

ja jag älskar att tävla, hela mitt liv består i att tävla med andra å mot mig själv. det roligaste är när jag tävlar mot dom som inte vet, de kan vara en hurtig gubbe på cykel (jag underskattar inte gubbar) som jag cyklar en bit efter å då måste jag ju spinna på så jag kommer om honom, men då jävlar sätter han fart å då måste jag cykla ännu snabbare för han kan ju inte cykla snabbare än mig, han får inte komma om. men vad är målet? startskottet sköt ju jag själv men mål linjen syns aldrig. det slutar i alla fall med att bena går så jävligt att de bara blir en svart grå sörja vid pedalerna för åskådarna. svetten sprutar å jag önskar att han snart ska svänga av.

ja lite så kan mitt vardags liv se ut. eller vardags liv? nu va de väl väldigt längesen jag cyklade å sist var det när familjen skulle vara hurtig å cykla till lövudden med tjejerna i en cykelkärra bakom. jag svor långa tysta fula ord, ja de va nog väldigt fula om jag inte miss minner mig om att jag skulle kasta helvetes cykeln å kärran på närmsta tipp. när jag trampade framåt så drog kärran i otakt bakåt. detta blev en ojämn oskön cykel tur vill jag lova. 

haha när jag skriver så blir det bara blaj av allt känns det som, jag har ganska lätt för att spåra i väg i mina tankar å inte hålla mig till ämnet.

det som skulle komma om min 2 veckors resumé va att jag i alla fall hittills har gått ner ca7,2kg.

så sjukt igår när jag ställde mig på vågen å den helt plötsligt inte visade 3 siffrigt. men det som va ännu sjukare var att jag inte ens blev glad eller knappt reflekterade över de. hmmm undrar varför de blev så i min hjärna. jag väger mig varje dag (vet att man inte ska) å har lääängtat efter att vara under 100 pannor, ja å va fan händer när jag väl är de? jo jag skiter i det. Å något mer som är sjukt är att jag skrivet MIN VIKT här,helt öppet så vem som helst kan läsa om mitt forna liv. men det känns som det liksom är passerat, nu är de bara lättare kliv framåt.

jag vill skriva ärligt å öppet om min resa å väljer därför att inte hålla på någon Info, för att detta är jag å detta är min resa.

tack för nu!